Jag var så stöddig! Ingen smittar mig, bah. Jag har typ värsta motståndsraften, bah. Snackar du med mitt immunförsvar, snackar du med hela världen!    Bah,   bah   bah!!

Jag kapitullerar totalt. Ingen kan va så klen som jag.     Snyft.


Men det är ganska mysigt att vara hemma, softa och gosa med katten. Försöker ändå vara lite produktiv mitt i allt elände. Igår spacklade jag en timme i det blivande vardagsrummet. Jag längtar så till att få det klart. Tv-rummet är en viktig plats i ett hus. Idag blev det dammsugning och lite småplock. Det får räcka med den prestationen. Jag är nöjd.

I eftermiddag när jag gick för att ta in posten låg ett litet vitt kuvert i botten av lådan. "Jonathan & Marie" stod det med smått slarvig handstil. Tankarna rusade genom huvudet. "-Nej, det är nått jobbigt. Tråkigt. Usch vad läskigt. Och Marie stog det också. Väldigt konstigt. Fast hemskt roligt. Det är väl inte nån inbjudan. Vad ska det vara till. Åh, vad kul! Nej, det får jag inte hoppas på. Det är nog inget...."  Jag höll mig för att öppna det tills jag fixat till middan och satt i lugn och ro. Det är ju inte varje dag man får handskrivna brev nu för tiden. ;)           
Det VAR en inbjudan! :D Men jag blev  fan inte klokare. Hm. Måste undersökas...