Fan vad jobbigt jag tycker det är med förhållanden som spricker. Det är verkligen inte mig grej. Om det nu i och för sig finns någon som gillar det? :P Att jag är en av världens mest sentimentala människor gör inte saken lättare. Nä, nu får det vara nog. Nästa gång jag skaffar kille och låter mig bli kär då tror jag ta mig tusan att jag gifter mig! Och skulle det sedan någon gång börja knaka så blir det äktenskapsrådgivning. Nu är det inriktning och fokusering på Marie, jag själv och mig som gäller.