Då i juletid.
Bloggen har haft jullov kan man säga. Men så här såg det ut i alla fall, då i juletid.
Paketen var klappade och klara. Favoritpappret var polkagrisrandigt.
Åkte tåg upp till Sundsvall dan före dopparedan. Där låg snön vit på taken och endast solen var vaken.
Julaftonen firades hos faster Bettan & Co. Granen var grann och maten smakade så gott!
Kalle och hans vänner höll tiden och kvällens yngsta gillade vad han såg.
Det kom en tomte altanvägen.
Och jag fick ett jättepaket. En kabinväska fanns inuti.
Pappa var alla barns roligaste julklapp!
Vi gick på midnattsmässa och min vän Tove från Rossön var präst. Vad gamla vi har blivit! Och duktiga.
Jag och pappa åkte hem till Backe och ju närmre vi kom, desto vintrigare landskap.
Tror det rent av var storm där ett tag. Men det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga...
Jag fick träffa den minsta personen jag träffat i hela mitt liv. Så liten att jag bara vågade hålla en liten stund. Världens sötaste Mio, 10 dagar gammal. Carro och Jontes hjärta.
Foto: Caroline Ericsson
Sen blev allting svart och jag åkte bil, buss, buss och tåg hem till Stockholm igen.
Norrland bjöd på en vacker hej-då-himmel.
Dagarna hemma i Backe gick fort som vanligt men jag hann vila rätt mycket på en vecka vilket var välbehövligt efter december, den tuffaste jobbperioden i mitt liv.
Paketen var klappade och klara. Favoritpappret var polkagrisrandigt.
Åkte tåg upp till Sundsvall dan före dopparedan. Där låg snön vit på taken och endast solen var vaken.
Julaftonen firades hos faster Bettan & Co. Granen var grann och maten smakade så gott!
Kalle och hans vänner höll tiden och kvällens yngsta gillade vad han såg.
Det kom en tomte altanvägen.
Och jag fick ett jättepaket. En kabinväska fanns inuti.
Pappa var alla barns roligaste julklapp!
Vi gick på midnattsmässa och min vän Tove från Rossön var präst. Vad gamla vi har blivit! Och duktiga.
Jag och pappa åkte hem till Backe och ju närmre vi kom, desto vintrigare landskap.
Tror det rent av var storm där ett tag. Men det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga...
Jag fick träffa den minsta personen jag träffat i hela mitt liv. Så liten att jag bara vågade hålla en liten stund. Världens sötaste Mio, 10 dagar gammal. Carro och Jontes hjärta.
Foto: Caroline Ericsson
Sen blev allting svart och jag åkte bil, buss, buss och tåg hem till Stockholm igen.
Norrland bjöd på en vacker hej-då-himmel.
Dagarna hemma i Backe gick fort som vanligt men jag hann vila rätt mycket på en vecka vilket var välbehövligt efter december, den tuffaste jobbperioden i mitt liv.
Kommentarer
Postat av: moneymaker..
kul me jul - fina bilder - tack för allt - gästfria Selanders - Marie - Åsa - Johan - Melker - tomten..
Postat av: Monick
God fortsättning Marie, har väntat på ditt julrepotage alltid lika kul att se va du har för dig
KRAM
Postat av: Faster Maggan
Gott Nytt År Mimmi! Jättefina bilder på julfirandet.
Det ska bli intressant att följa dig framöver på
bloggen. Kram and take care out there.
Trackback
