Midsommar 2012.

Vi blev en liten skara som firade ihop i år och otroligt lyckat blev det. En av mina bästa Midsomrar!

Jag, Kristin och Sanna hyrde en stuga ute i Vaxholm där Sanna jobbade.
Vi gjorde som vi ville, när vi ville, hur ville. Sillunch, sol och bad, jordgubbar, grillning och sedan rätt ner i bingen innan klockan slog tolv. Vuxenpoäng till oss. Vaknade utvilade av att regnet smattrade mot rutan. 

(Sedan tog vi såklart igen det kvällen efter inne i stan, men om det finns för många hemlisar för lilla bloggen.)

 
Pit stop för inhandling av gubbar.


Sol och sand på en strand. Plus två dopp!


Det var många familjer som firade i Vaxholm.


Tjejerna!


Grönskimrande.


Strandbus i solnedgång.


Tjugosex år med en mamma i stan.

Till min födelsedag fick jag fina mamma på besök.

Här hos mig på SVT och traditionsenlig fotografering med Bolibompadraken.


Mamma bakade smarrig tårta och jag fick superfrukost...


...rosor från mormor...


...ett önskat snyggt sameslöjdsarmband...


...och en fantastisk middag på Le Rouge i Gamla stan!



Fick även sms, telefonsamtal, pengar och kort! Tack alla fina!

Då i juletid.

Bloggen har haft jullov kan man säga. Men så här såg det ut i alla fall, då i juletid.

Paketen var klappade och klara. Favoritpappret var polkagrisrandigt.


Åkte tåg upp till Sundsvall dan före dopparedan.
Där låg snön vit på taken och endast solen var vaken.


Julaftonen firades hos faster Bettan & Co. Granen var grann och maten smakade så gott!



Kalle och hans vänner höll tiden och kvällens yngsta gillade vad han såg.


Det kom en tomte altanvägen.


Och jag fick ett jättepaket. En kabinväska fanns inuti.


Pappa var alla barns roligaste julklapp!


Vi gick på midnattsmässa och min vän Tove från Rossön var präst. Vad gamla vi har blivit! Och duktiga.


Jag och pappa åkte hem till Backe och ju närmre vi kom, desto vintrigare landskap.


Tror det rent av var storm där ett tag. Men det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga...


Jag fick träffa den minsta personen jag träffat i hela mitt liv. Så liten att jag bara vågade hålla en liten stund. Världens sötaste Mio, 10 dagar gammal. Carro och Jontes hjärta.


Foto: Caroline Ericsson

Sen blev allting svart och jag åkte bil, buss, buss och tåg hem till Stockholm igen.
Norrland bjöd på en vacker hej-då-himmel.




Dagarna hemma i Backe gick fort som vanligt men jag hann vila rätt mycket på en vecka vilket var välbehövligt efter december, den tuffaste jobbperioden i mitt liv.

RSS 2.0