Tillbaka i Piteå sedan några dagar och det är tomt, förvirrande och jätteskönt. Sara som är här och "nollar" de nya studenterna har flyttat ur min lägenhet så gott som, men hon och Anders kommer och hänger och lånar köket ibland. Som tur är. Härliga slitna människor!

Har hunnit plugga en smula men inte mindre än två projekt har kommit före. Audio Mostly-konferensen som har underbara beställare och de internationella gästerna som ska komma verkar inte sämre, är det ena. Det andra jobbet kom i början av veckan och handlar om att hjälpa till med invigningen av den nya vindkraftsanläggningen utanför Piteå. Projektet 1101. Siffran är antalet snurror.

Idag var vi på platsen och förberedde. Höstluften var ordentligt kylig, maskinerna mäktiga och tyskarna hälsade Hallo, die damen!

Detta är världens största vindkraftverk! Och så jag.


Detta är samma vindkraftverk. Och så Karin, 1101-eventets projektledare.


Detta är fortfarande samma vindkraftverk.
Och så en kreativ montering av banderollen. Gaffa!
Och så Maud Olofssons son i bakgrunden.
Lugn, vi täcker med svart tejp i morrn.

En gång per år bjuder stora familjen och vännerna Sjödin in till fest! Det är aldrig en medelmåttlig fest. Nej, häpnad och förundran väcks varje gång över deras fantasifullhet och engagemang. Festerna går alltid i teman och hålls oftast mitt-ute-i-ingenstans-skogen. I Tjärnnäset. I år var tiden kommen för Tjärnnäset att förvandlas till en riktig Wild Wild West-by. Jag säger det igen. Ladan var ombyggt till Saloon med bar, en kyrkogård var grävd och middagen bestod av helstekt gris, grillad över öppen eld i 10 timmar! Engagemang, gott folk, och därmed också en riktig upplevelse. En fest utöver det vanliga.

Bilderna får tala vidare. Jag var indianen bland cowboysarna.











Sen sov jag i baksätet på Volvon. Gott!

Hur kan en sommar gå så fort? Det känns som att den bara flugit iväg men när jag tänker efter så känns det väldigt länge sedan jag tog tåget från Piteå ner till Stockholm med mina resväskor. Jag har hunnit med endel måste jag säga. Idag kör vi sista Allsång på Skansen och som tur begriper jag inte att detta snart är helt slut. Det är människorna jag kommer att sakna allra mest men förhoppningsvis återser jag dem i ett annat sammanhang.

Denna tisdag har vi Sveriges radios symfoniorkester med i programmet och maken till mäktigare musik får man leta efter. Igår höll vi alla repetitioner i Berwaldhallen eftersom vi var så många!

Här sjunger Måns Z till mig. Jasså? Nähä, det var till den andra Marie...

Vår härliga regissör Hans Marklund har satt ihop en musikvideo på lediga stunder. Den visar härliga Allsångstisdagar med artister och vi som jobbat med produktionen. 

Varje torsdag morgon har vi ett uvärderingsmöte efter det senaste Allsångsprogrammet. Vi på redaktionen, cirka 11 stycken plus bildproducent och regisör, går laget runt och reflekterar kring programmet och våra egna arbetsuppgifter.

Även på detta stället tycker man om att fika och tar varje tillfälle att fira. Denna vecka behövde vi inte gå långt efter vatten. Vi firade nämligen 1,7 miljoner tittare av tisdagens program! Och webben slog rekord med sina 65'000 tittare på eftersändningen! Grattis till oss!

Scriptan Kristina gör sig redo för torsdagsmötet och spanar in "höga tittarsiffror-tårtan".

Så här stor är min finne i pannan!



Bäst att jobba på skönhetssömnen. God natt!

Igår vidge vi Johan och Tilda i webbsändningen av Allsång på Skansen!

Såhär fina var de!

(Foto: Karolina Jonasson SVT)

Det är fint med kärlek. Dessa underbara låtar nedan framfördes tidigare i sommar i samband med ett annat känt bröllop. En av de två sångerskorna kommer till Allsången nästa vecka.

Här kommer veckans artister inseglande!



Just nu repar Tove Styrke i lokalen bredvid.
Det regnar, men det gör inget för då får jag ha min gula regnkappa!

Söndag kväll.

Har gått vackra Stockholm med vackra Sara. Vi drömde oss in i lägenheter med lite för bra läge. Vi drömde oss in i framtiden, framgång och NK-shopping. När jag får jobb ska jag bli världsförälder. Livets lotteri är ologiskt lätt att förtränga.

Jag har en plan över hösten. Den är luddig, men det är i alla fall en plan. En plan är ett mål och med ett mål uppnås planen lättare. Sept: Pite, Audio Mostly-konferensen, restplugg, sista-minuten, reskompis tas tacksamt emot. Okt: stadsbyte, helst Stockholm, lägenhet att dela med någon, jobb. Nov-jan: praktik, helst Guldbaggegalan.

Längre, längre fram: trähus med burspråk, hela och rena barn, schysst inkomst och en bra man. Han behöver inte längre vara lång, mörk och grönögd men han ska dyrka marken jag går på. Huset har jag redan hittat men det låg på fel ställe. Sorry Rimforsa.

Hus i min smak.
Åkgräsklippare kan komma att behövas. Eller en snygg trädgårdsmästare.


Idag fick jag även träffa fina Josefina. Vännen från tonåren och blivande superjurist. Det händer inte allt för ofta men det är som tur ändå samma gamla Josefina oavsett hur kontakten sköts eller missköts.

Lördagkvällen var hur regnig som helst men blev färgglad med vin och Pite-tjejerna. Piteå kommer att vara tomt utan er i höst men Stockholm behöver er!

Dags att ladda för en ny Allsångs-vecka. Det gör jag med renbäddad säng och sommar i P1.

Gonatt!

Backe-pappa har varit här och gästat, till min stora glädje!

En kväll träffade vi morbror Christer med familj över en öl på Djurgården.

Morbror och pappa.


Gun och kusin Emma.


Det blev en strandpromenad.

Olofssons.


Fina gamla fyren Finngrundet.



Det blev en parad. De kallade sig Pride.




Det blev en lasagne!


Det blev lite turistande.

Ett stadshus.


Fint väder.


Det blev ett Medeltidsmuseum.

Pappa + häst.


Det blev väldigt god mat på Ramblas i Hornstull!


Tapas hette det.


Och det blev en Allsång med snygg och välsjungande publik.

Förra helgen i Ludvika var mysig. Dan Andresson-veckan invigdes av Marcus Birro, mormor gjorde Irish Coffee och jag shoppade second hand.

Sommarkjol, randigt och en tokmysig hemstickad kofta!


Två små ramar fick följa med i köpet.


Mamma & jag.


Nytillskottet - Dilba, mammas kärlek.